Att våga

Imorse var det kör, adventshögmässa. Var riktigt skrapig i halsen på morgonen, kändes inte helt lugnt då jag skulle sjunga solo, sista låten på högmässan. Men som tur vad så hann jag sjunga bort det, kände i sista låten innan mitt solo att nu har det blivit som det ska. Sådär så man bara öppnar munnen och rösten bär. Väldigt bra känsla, väldigt lik den man får på hästen när det bara funkar.

Efter att ha varit väldigt rädd för att sjunga solo känns det skönt att ha vågat komma över det, att utsätta sig för det gång på gång tills det bara är lite nervositet kvar och massa glädje. Idag var jag inte rädd alls, och känslan när folk kommer fram och berömmer, och prästen har tårar i ögonen, den är bra. Ha, ha – hände något kul. I kyrkan applåderar man ju inte. Oavsett hur det gått så blir det därför väldigt tyst efter att en sång är slut. Man känner däremot ofta hur det mottogs utan ord eller bifall, det bara märks ändå. Men idag hände något roligt. Körledaren slår av låten, musiken klingar av. Tystnad. Så hörs en tydlig mansstämma från kyrkbänkarna – ”Det där var skönt att höra!” Ha, ha – såg inte vem det var men det värmer när en fullständig främling ger en sådan helt otvungen beröm.

Däremot tittar jag fortfarande försiktigt under lugg och mumlar ”tack så jättemycket” när man blir stoppad av publik på väg ut från kyrkan. Det känns som jag på något vis ska tycka det är pinsamt när folk säger ”var det du som sjöng, det var så bra!”. Jag visar ju att jag blir glad och tackar men kurar liksom ihop mig. Att det ska vara så svårt att ta emot beröm! Men, nu för tiden tror jag faktiskt på orden. Jag litar på dem, tar till mig det och stärks. Jag är trygg i det mesta nu, förutom att jag skäms som en hund över att jag inte tagit hand om min kropp som jag ska. Men det har jag ju i alla fall tagit tag i! Förr var jag i stort sett bara trygg i mig själv på hästryggen. Så det kan jag väl säga till alla som känner sig rädda, våga fortsätta! En dag kommer det inte vara mycket rädsla kvar, bara allt det roliga!

malinolsson_svartvit_web

Bild som bästa älsklingen tog till bildbyline. Ännu en sak jag lärt mig våga, att bli fotad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s