Öronen bakåt?

Eller nåja, måndag senlunch. Idag har jag varit i grannstaden Linköping för jobbmöten. Spännade, roliga jobb! En av sakerna gäller hästar dessutom, då blir det extra roligt:)

En grej hände dock som gjorde mig lite fundersam. Det är ibland så himla svårt att inte trampa folk på tårna. En person på ett av mötena jobbade precis som jag troligtvis ska göra, med texter och fotografering, för företaget. Jag var öppen och väluppfostrad, presenterade mig glatt och lyssnade engagerat i sådant som andra berättade i sina presentationer. Denne personen sade det ovan, om att hen skrev och plåtade fast lade sen till kommentaren ”men med en mycket mindre kamera än den där” och nickade mot D3s:en jag tagit med mig för jag lämnar inte den guldklimpen i bilen. Kanske är jag känslig, kanske övertolkar jag, men jag tror att om denne personen varit en häst så hade den kastat med huvudet åt mitt håll, haft öronen bakåt och viftat med svansen. Jag hoppas jag övertolkade men ibland känns det sådär, som att man trampar folk på tårna bara av att vara och utan att ha gjort ett dugg mot dem.

Vi har köpt kameran och objektivet begagnat och visst kostade det mycket, men det är också en förutsättning för att jag ska kunna göra bra jobb åt mina kunder, ingen lyx eller nöjestripp utan en investering i framtiden. Vi reser inte, vi sparar som fasiken och försakar mycket. Men ändå  sitter man där med öronen framåt och huvudet framsträckt, och någon markerar med öronen bakåt. Känner ni igen er?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s